Exempel på en sida om dagens helgon, och en sida om dagens läsningar i mässan:

3 december: Den helige Francisco Xaviers dag

Omvänd och upptänd av kärlek till Gud genom sin studiekamrat i Paris, Ignatius av Loyola (se 31/7), reste den helige jesuiten FRANCISCO XAVIER som missionär till Indien och till det av européerna nyligen upptäckta Japan, mötte pärlfiskare och samurajer, överlevde skeppsbrott och rövare, lärde sig främmande språk, grundade missionsstationer och döpte oräkneliga skaror. Hans många brev hem till Europa trycktes upp och fick tusentals andra att vilja följa i hans spår. På en liten ö en mil från hans mål - det stängda och främlingsfientliga Kina - väntade han på båten som skulle smuggla honom över till fastlandet. Båtsmannen dök aldrig upp och den besvikne Francisco dog två veckor senare i feber. Det var idag år 1552. Missionernas outtröttlige skyddshelgon ligger nu i en glaskista i Goa, hans första missionsplats - än idag ett starkt kristet fäste i Indien.

Kyrkans bön på denna dag:

Fader, genom den helige Franciskus predikan har nya folk lärt känna dig. Låt oss, som lever av samma tro som han, dela hans iver och verka för att kyrkan överallt får föda människor till evigt liv. Genom din Son, Jesus Kristus, vår herre och Gud, som med dig, Fader, och Den helige ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.

Ur ett brev från den helige Francisco Xaviers missionsresor till den helige Ignatius av Loyola (31/7):

Sedan jag kom hit har jag inte gett mig någon ro. Jag har gått från by till by och döpt de odöpta barnen med det heliga vattnet... Barnen lät mig inte få någon tid för breviariet, inte heller för mat och sömn, förrän jag hade lärt dem någon bön. Då förstod jag att himmelriket tillhör just dem.

Särskilda läsningar denna dag: 1 Kor 9:16-19, 22-23 och Mark 16:15-20.

FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT ÅRGÅNG A

Första läsningen: Jes 2:1-5 (Herren samlar alla folk i Guds eviga frid).

Nu tänder vi äntligen första adventsljuset. Kom, alla av Jakobs ätt, låt oss vandra i Herrens ljus! säger Jesaja (v.5). Många klär sin balkong därhemma med blinkande lampor. Vår tro ska lysa, vara synlig som en stad på ett berg (Matt 5:14; Joh 8:12). Den kristna kyrkan är det orubbliga berget, hon är byggd på klippan, på apostlarnas och profeternas grund (Ef 2:20). Vi är uppfyllelsen av Jesajas profetia om alla folkslag som ska följa Israels Guds vägar och stigar. Vi vill omvandla destruktivitet (svärd) till konstruktivitet (plogbillar). Adventstiden manar oss till botgöring. Ett sätt kan vara att lära sig förstå mer om sociala och ekonomiska orättvisor i världen. De förorsakar ju många krig (Katolska kyrkans katekes, nr. 2317). Eller vår egen lilla värld: när detta skrivs är det bara några dagar sedan fönstren till katolska skolans kapell, nära min bostad, vandaliserades. Det skedde flera gånger. Vi ber för dem som ligger bakom. Må de göra plogbillar av sina svärd!

Andra läsningen: Rom 13:11-14a (Vår räddning är nära).

Första söndagen i advent är "kyrkoårets nyårsmorgon". Vi stiger upp. Jag är kristen, d.v.s. att Jesu bud är min arbetsdräkt. Paulus använder en militär bild: den soldat som sover är oskyddad, det gäller att vakna och ta på sig rustningen. Vi ska kämpa med tron, hoppet och kärleken som vapen (1 Thess 5:8; jfr Ef 6:14-18; 2 Tim 2:3-4). Natten som övergår i dagen påminner om adventsljuset. Har du (eller din mor?) kvar din dopdräkt från när du som liten "iklädde dig Kristus" (v. 14). Ta en titt på den!

Evangelium: Matt 24:37-44 (Håll er vakna och var beredda).

Den ena tas med, den andra lämnas kvar. Varför? På ytan är vi likadana, men vissa fäster sitt hjärta vid sådant som leder bort från Gud, andra är förankrade i hoppet om Paradiset. När slutet närmar sig blir skillnaden tydlig. Varför kunde människorna på Noas tid inte åtminstone lära sig av djuren? De anade vart allting tog vägen och kröp i säkerhet i arken, Gud kallade dem dit. Men människorna festade på och hörde inte samvetets röst. De var som de fem oförståndiga flickorna som skulle vänta på brudgummen med inte brydde sig om att förbereda sig rätt och så missade bröllopet (Matt 25:1-12). Vi vet inte när Jesus återkommer i härlighet, det är bra för oss, då kan vi leva i ständig förväntan, vakande i bön. Men Jesus kommer till oss redan nu under kyrkans adventsandakter. Där står han i prästens person och väntar på att ge oss syndernas förlåtelse. Men vi är hos frisören eller sover raklånga hemma på soffan och missar Jesu besök. 

Må vi hinna bikta oss innan jul! Nådens tid är NU.